John Butt gör en finkänslig och rörlig rekonstruktion av J S Bachs magnifika vesper.

"Kristna, etsa denna dag i metall och marmorstenar!" Så börjar kantaten som ingår i den rekonstruktion av J S Bachs vesper i Leipzig, från juldagen 1723, som genomförts av den musikantiskt och akademiskt väl­renommerade John Butt. På skivan har Butt hjälp av barock­ensemblen Dunedin Consort och fina sångare. Utöver kantaten får man höra Bachs "Magnificat", församlingssång, koralförspel på orgel, en motett av renässans­mästaren Giovanni Gabrieli, och förstås liturgi som reciteras av präst och församling.

Men kunde tro att det skulle bli drygt att lyssna på allt detta. Men musiken är så koncentrerad och fram­förandena så pregnanta att tiden går snabbt. Här råder kraft och finkänslighet. Texterna framhävs och musiken lyfts. Det hela etsar sig fast.

I motetten är det liv i de enskilda stämmorna, och kantatens och Magnificats ståtliga körsatser får en särskild friskhet av Butts och ensemblens välfunna blandning av tyngd och flykt.

Vackrast är satsen "Suscepit Israel" i "Magnificat". Två sopraner och en alt skrider runt i stilla kontrapunkt. Harmoniken är rörlig. Samtidigt, men långsammare, spelar en diskret trumpet "Tonus peregrinus", en gregoriansk melodi med gammal koppling till Magnificat-texten.

Roligast är att höra hur organisten Stephen Farr improviserar till den dånande församlings­sången. Till sist låter han stor­piporna ryta samtidigt som fingrarna ilar över klaviaturen. Dessutom kopplar han in orgelns cymbelstjärna - en barock­apparat med små klockor, inte alls olik änglaspelen i svenska hem!